Alla medlemmar är välkommna att skriva och berätta om sig och sina trädgårdar.
Det bara blev så här.
När vi hösten 2003 började röja bland häggar,
hallonsnår, brännässlor, älggräs och kvickrot hade vi inte en tanke på hur vår trädgård
skulle breda ut sig. Området runt den gamla bondgården hade fått växa igen under flera år. En del gamla växter hittade vi och
nya planterades.
Våren 2004 grävde vi
den första dammen utan att ha en aning om var vattnet till den skulle hämtas.
Vatten har sedan blivit en viktig del av trädgården, vattenfall och flera
dammar. Allt fylls nu med källvatten från en naturlig källa några hundra meter
bort från trädgården.
| Ballerinorna speglar sig |
Många gånger har vi tänkt att nu kom
vi till gränsen för trädgården men alltid har vi röjt mera ytor och planterat
mera blommor. Nu har vi drygt 6000 m2, nu är gränsen definitivt nådd. Det har blivit
en heldagssyssla för oss båda sommartid.
| Utsikt från kaffebordet |
Mina favoriter bland blommorna blev snabbt liljorna, en del
ståtligare och vackrare än de andra, kampen mot liljebaggarna blev en del av
vardagen. Nu ser vi ut att ha vunnit den kampen, i somras såg vi endast en av
dem. Numera har mitt stora intresse övergått från de stora liljorna till de små
stenpartiväxterna.
Min fru Birgit som även tidigare haft trädgård, då jag inte
var intresserad, är lika aktiv som jag i trädgården. Rosorna har fallit på
hennes lott.
Vintern går åt till att studera kataloger, både frön och
lökar. Min sommar börjar redan i mars, då skall en massa frön i jorden. Minst ett rum är fullt med burkar och krukor
. Det blir en hel del resor mellan Vasa, där vi bor vintertid, och Oravais, där
sådderna och trädgården finns.
Trädgårdsaktiviteterna är utan tvekan den bästa
sysselsättning jag haft, dessutom har den gett mig och min fru en massa
likasinnade vänner och bekanta, både här i trakten och utomlands.
Någon förhandsplanering över våra rabatter sysslar vi inte
med, därför brukar jag säga
”E vart så de no”
”E vart så de no”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar