Gula boken

I det engelska trädgårdsprogrammet "Gula boken" försöker trädgårdsälskare få med sina trädgårdar i Gula boken. I den boken samlas en massa trädgårdar som fyller organisatörernas krav på säkerhet, kvalitet och är öppna för allmänheten. För några veckor sen visades en mycket intressant trädgård, Consall Hall. Under 50 års tid har en man byggt upp detta landskap från att ha varit stora slagghögar till en mycket vacker plats. Den skulle utan vidare platsa som ett resmål för oss om den inte var så långt borta.

Här kan ni se en engelskspråkig video ( 11 minuter) som visar trädgården.

http://www.consallgardens.co.uk/video.htm

Julhälsning

En riktigt God Jul och Gott Nytt Trädgårdsår till alla föreningens medlemmar!

Trädgårdsnytt 4

 Här kommer den sista av artiklarna som föreningens medlemmar skrivit i Trädgårdsnytt. Det är Susanne som har ordet.

ALLA medlemmar är mycket välkomna att skriva liknande historier om sina trädgårdar. Jag är säker på att de skulle läsas med stort intresse av oss alla.

MIN GRÖNA RÖRA

När man har passerat Finlands längsta bro, Replotbron, är det inte långt till min trädgård. Den går under benämningen min gröna röra, eftersom här finns lite av varje, huller om buller, i en salig blandning. Vi byggde vårt hus och flyttade in för 9 år sedan på min mans farmors gamla tomt, som består av ängsmark belägen på gammal havsbotten. Jag har alltså sand, sand och åter sand att odla i! Eftersom jag är uppväxt i en familj med jordbruk som bisyssla var det naturligtvis självklart att vi skulle ha egenhändigt odlad mat. Så jag grävde ett litet potatisland och grönsaksland, planterade bärbuskar och fruktträd, som pga närheten till Blomqvist plantskola med tiden har blivit rätt många. Vänner och bekanta skänkte plantor, frön mm, så perennrabatterna växte sig allt större, ett stort nöje är också att vandra runt i plantskolors utrymmen och sällan kommer man ut tomhänt!  En stor del av växterna har tillkommit på våra trevliga plantbytarträffar och resor med föreningen. Perennintresset har varierat, det började med blå blommor, sedan svarta/mörka, fortsatte med variegerade sorter och numera vita blommor.

Rosorna

Redan i barndomen hade jag förälskat mej i midsommarrosen, så den var ett absolut must i min trädgård och den beställdes relativt tidigt tillsammans med Poppius och Tornedalsrosen. När sedan dessa buskar växte till sig och började blomma så var jag fast i rosträsket! Habegäret slog till varefter jag läste på och lärde mej mer om rosor. 

Numera har jag ca 250 sorter och det finns många, många kvar som ska prövas. Jag har försökt att få med några sorter ur varje grupp, men jag prioriterar remonterande sorter, därför har det blivit en hel del rugosahybrider och moderna buskrosor. Många av rosorna ska enl. zongränsen inte klara sig här uppe, bla Austinrosor (engelska rosor), muskrosor mfl. Och visst... inte blir det några stora, frodiga buskar,  men jag är överlycklig över varje blomma de ger och för varje vinter de zonknäcker och överlever!   

Ett stort vinterintresse är forumdiskussioner, studera rosfirmornas utbud och göra beställningar. Förutom rosor är jag också förtjust i klematis, pioner och hortensior, däremot skulle jag aldrig ha barrväxter och rhododendron i min trädgård, de var så plastiga, tyckte jag. Numera finns det en rad med rhodisar längs garagegaveln, man kan ju ändra sig....

 

Trångt och torrt

Alla mina odlingar medför naturligtvis att det ständigt är för trångt, och som bekant är det betydligt trevligare att gräva nya rabatter än rensa upp gamla, så det pågår ständiga projekt. Har återkommande diskussioner med min totalt trädgårdsointresserade man om rabatternas märkliga utvidgningar och förökning på hans traktorvägar och flickornas fotbollsplan.... 

Hela familjen är sport- och naturintresserad, vilket innebär att jag ständigt får kompromissa om något ska lämnas ogjort i trädgården eller om jag ska missa något evenemang.  Pga sandbotten har jag ständig jordbrist och torra somrar går nästan all ledig tid till att vattna. Tack och lov har vi egen brunn! Närheten till havet gör också att jorden torkar upp ännu snabbare pga all vind, men å andra sidan dras jag inte med så mycket mjöldagg od.  Gift är av naturliga orsaker portförbjudet i trädgården, så allt i skrott- och larvväg ska klämmas och plockas. Lite såpsköljning är ok.   

Det ska bli spännande att se hur trädgården ser ut inkommande sommar, jag har nämligen lovat mannen att ta det lugnt med odlandet för att vara på sommarstugan och bygga bastu. Jag har i alla fall lirkat loss lov att få åka på träffar och resor med Trädgårdsodlingens vänner. Det ger förutom inspiration och möjlighet till plantinköp också tillfälle att umgås med likasinnade. Inget går upp emot att få varva ner i min alldeles egen gröna röra efter en jobbig dag på sjukhuset.

Besökare, sidvyer

Statistiken över antalet sidvyer för vår blogg är nu över 1000 st. Exakt vad begreppet sidvy betyder vet jag ej, inte heller hur exakt denna siffra är. För att räknas som sidvy tror jag det krävs mera än att bara titta på bloggens första sida. Som statistiken visar har vi besökare från flera länder. Hur de hamnat hit vet jag ej.

Finland

999

Ryssland

6

Nederländerna

2

Tyskland

1

USA

1

Trädgårdsnytt 3

Min trädgård

”Se - en djungel!” Så var de förbicyklande barnens spontana kommentar om min trädgård! Trädgården befinner sig drygt tre kilometer från Vasa torg och ytan vi förfogar över är 1200 m2, alldeles för liten för mina behov. Stadsdelen Högbacken är uppbyggd i slutet av -50 och början av -60-talet. De första ägarna som byggde vårt hus var även de trädgårdsintresserade, grannarna har berättat hur frun i huset stod ”med baken i vädret” sent in på kvällarna. Mycket av det som planterades då finns ännu kvar, många körsbärsträd, äppelträd, bär- och rosbuskar och lite perenner. Under en period med nya ägare fick trädgården förfalla och ett stort garage blev byggt på -80-talet. Ja hela trädgården är lite dåligt planerad, hus, garage och gårdsplan tar alldeles för mycket plats!

.

Vi flyttade hit 1993 och det tog många år att få bort kvickrot och andra ogräs, knölklockan trodde jag till en början att var odlingsvärd… När barnen var små klippte vi mest gräsmattan och skötte om de befintliga rabatterna, idag finns det knappt någon gräsmatta kvar. Det dyker upp nya rabatter och växter hela tiden, eftersom det börjar bli brist på utrymme kombinerat med mycket torra lägen har jag börjat bygga stenpartier, små kullar där man kan plantera små söta stenpartiväxter. I lunddelen, under körsbärsträden, trivs olika sorters blåsippor, vitsippor, kungsängsliljor, krokus, vivor och krolliljor . I Estland har inhandlats julrosor, fotblad och mycket annat. En liten damm med ”bäck” finns också, mycket uppskattat av igelkottar, ekorrar och fåglar när sommartorkan sätter in.

.

Jag tycker om det mesta i växtväg men försöker göra allt så lättskött som möjligt, mycket invasiva växter har inte tillträde i min trädgård. Planeringen blir lite efter behov, ibland måste något tas bort för att ge rum för nya växter. Här fanns en lång rabatt med vårkragar när vi flyttade hit, mycket vackert enligt förbipasserande…den finns inte mer. Jag är lite av en samlare, det finns rätt många olika sorter av narcisser i trädgården. Något som inte trivs bra här är klematis, har egentligen bara ett ställe med förmiddagssol där de trivs någorlunda. Småkrypen får man också kämpa med, snäckorna äter på växterna och ettermyrorna bygger bo under stenarna, dessutom bits de rejält! Gräva gropar för nyinköpen är ett digert arbete, sten o trädrötter överallt! Hela tiden lär man sig mer och provar sig fram, de två senaste somrarna har rosorna blivit fler. Internet och umgänget med medlemmarna i trädgårdsföreningen har betytt mycket för vad jag kan och vad som växer i min trädgård i dagens läge.